måndag 27 januari 2014

Freddies of Pinewood


I flera r har jag kikat på dessa hängslebyxor men har till min stora sorg aldrig haft råd att köpa ett par. 
Förra veckan provade jag ett par och blev åter igen helt kär och bestämde mig för att jag verkligen skulle ansträng mig för att spara pengar. Men inte behövdes det när jag gick på en hemmaloppis och hittade ett par för en tredjedel av priset! Vilken lycka! Nu kommer jag leva i mina Freddies of Pinewood hängslebyxor!






Translation
I've been looking for these for years but I've never had the money to buy a pair. 
Last week I tried these dungarees and once again I went completely in love and decided that I really would try to save money so I could buy them. But I didn't need to save any mony cuz when I was at a home garage sale I found a pair for one-third of the price! Lucky me!! Now I live in my Freddies of Pinewood dungarees!

X X X
Caroline

torsdag 23 januari 2014

Ett porträtt av mig!

För ett tag sedan fick jag ett meddelande på Instagram från en fröken som ville måla av mig, inte mig emot!
Några dagar senare var porträttet klart. Rebecca är en mycket skicklig konstnär och bloggare så att bli avmålad av henne var en stor ära!  Hon fångade verkligen mitt hår! Jag älskar den! 

Tackar som ödmjukast, Rebecca!

Translation
 A few weeks ago I received et message on Instagram from a lady who wanted to paint me, couldn't say no to that!
A few days later, the portrait was finished. Rebecca is a very talented artist and blogger, to be painted by her was a big honor! She really catched my hair! I love it!

Thank you much, Rebecca!!

X X X
Caroline


måndag 20 januari 2014

Att vara lärare


I fredags var en så trött att en mest ville gå och lägga sig och sova bort några år. 
Nu har jag inte jobbat på två dagar, jag behövde verkligen en helg ledigt. Jag behövde bara två dagar för att inse hur mycket jag behöver det här jobbet. Att hela tiden vara lyhörd, ha energi och vara en bra förebild tar på krafterna men på nått sätt är det den bästa terapin jag kan få just nu. Varje dag, varje lektion berättar jag för mina elever hur man får ut det mesta av livet och hur man ska få bort dom mörka tankarna. Varje gång orden lämnar min mun landar dom på min hud och ger mig mer styrka och ork. Det är inte lätt att hålla koll på 16 stycken elever, ibland har jag lust att bara lägga mig ner och försvinna genom golvet. Dock så finns det guldstunder som jag inte skulle byta ut mot nått annat i världen. När en av eleverna skriver "Du är den bästa läraren jag haft, Caroline!" i sin loggbok, när någon får en ide och jag gör det möjligt för denna att göra ide till verklighet eller när en elev stannar kvar efter skolan för att prata om livet och känner förtroende efter bara en lektion. Varje gång jag ger någon råd hjälper jag mig själv. Dom behöver mig och jag behöver dom, mina fina elever. Om dom bara visste hur mycket dom ger mig.

Och just det, jag köpte en slips här om dagen för att fira att jag lever!





Translation
Last Friday I was so tired that I just wanted to go to bed and sleep for a few years.
Now I haven't worked in two days, I really needed a weekend off. I only needed two days to realize how much I need this jo . To always be responsive, have energy and be a good role model is hard but in some way it's the best therapy I can get right now. Every day, every lesson I tell my students how to get the most out of life. Every time the words leave my mouth , they land on my skin and gives me more strength. It's not easy to keep track of 16 pupils , sometimes I just want to lie down and disappear through the floor. However , there are golden moments that I wouldn't replace with something else in the world. When a student writes , "You are the best teacher I ever had, Caroline ! " in his log book, when someone gets an idea and I make it possible to fullfill it , or when a student stays after school to talk about life and feel confident after just one lesson . Every time I give someone an advice , I help myself. They need me and I need them , my lovely students. If they only knew how much they give me .

And yeah , I bought a tie the other day to celebrate that I'm alive !

X X X
Caroline

lördag 18 januari 2014

Bara jag och min ledighet


När man jobbar mellan 8-16 varje dag och bara har varannan helg ledig så blir det inte så mycket tid över. Jag jobbar lite för mycket just nu, 12 dagar i rad, ledig 4 dagar i månaden men det är bara att stå ut. 
I morse låg jag länge och drog mig och bara njöt av att jag inte hade någon tid att passa. När jag vaknat till liv och ätit en lång frukost i sängen så klädde jag på mig ordentligt med kläder för att ge mig ut på en långpromenad i Åkeshovs natursköna område. Sakta gick jag på de snötäckta skogsvägarna och kollade på snöflingorna som singlade ner från himlen. Det hade börjat skymma, men det gjorde mig ingenting för himmelen färgades lätt rosa och jag var alldeles ensam. Idag ska jag bara finnas till och inte tänka på de 12 arbetsdagar jag har framför mig tills jag får vara ute i solen igen. 







Translation
When you work from 8-16 every day and just have every other weekend off, there's not so much time left.  I work a little too much right now, 12 days in a row, vacant 4 days in the month but I that's my life right now. 
This morning I stayed in bed for hours and just enjoyed the silence. I dressed warm to go out for a long walk in Åkeshovs scenic area. Slowly I walked on the snow-covered forest roads and watched the snowflakes that floated down from the sky. It had started to get dark, but it didn't bother me, the heaven stained light pink and I was all alone. Today I'll only be at home and not think about the 12 days I have ahead of me until I get to see the sun again.

X X X
Caroline

tisdag 14 januari 2014

Min underliga fascination för andra världskriget



Det finns en tid, ett ämne, en händelse som får mina pupiller att vidgas. En tid som man, tydligen, fortfarande inte får prata om. 

Jag minns den första gången jag kände glöden bränna, jag var 10 år gammal. Det började med en bok, en barnbok jag lånat på biblioteket när vi hade bibliotekstid i skolan. Boken handlade om en dansk flicka som hjälpte sin judiska vän att komma undan nazisterna. Jag som aldrig var intresserad av att läsa innan läste denna bok tre gånger men lite i smyg för att ingen skulle tro att jag var konstig. Det var inte för att boken var spännande, bra skriven eller hade intressanta karaktärer. Det var ämnet som intresserade mig och jag kom inte på tanken att det kunde finnas fler böcker som handlade om samma händelse.
Jag kan inte sätta ord på vad det är jag finner så intressant, för mig är det bara en glöd som har brunnit i 10 år och jag vet inte vart den kommit ifrån. Det verkar inte heller som att det är så många som förstår sig på mitt brinnande intresse för koncentrationsläger och manipulationsmetoder, vilket är fullt förståeligt. Så fort jag snubblar över en dokumentär eller en film och Andra världskriget blir jag helt tagen. Ibland tror jag att det är något fel på mig. Det är så hemskt och ändå så vill jag bara veta mer.












När jag än öppnar munnen och berättar om min underliga fascination tänker folk ett steg till och vänder mitt intresse till en politisk åsikt. Kommer ämnet på tal så kan jag bara inte vara tyst och direkt när börjar berätta om mitt intresse för Andra världskriget börjar blickarna vandra i rummet. "Får man verkligen vara intresserad av en så hemsk tid?"eller ännu värre "Det ligger någonting dolt bakom." I en tid som denna med nynazister som demonstrerar på våra gator och  främlingsfientliga partier som letar sig upp i politiken är det inte konstigt om folk är misstänksamma men borde de då inte vara mer misstänksamma mot de personer som inte kan någonting om historien istället för de som är insatta? Det handlar inte om någon som helst sympati för nazisterna, mer medlidande för alla som var inblandade. Hur kunde man manipulera ett helt folk till ett sådant inhumant beteende? Det är just det jag är så fascinerad av. Också av att se historien från en annan synvinkel. Pojkarna som jobbade i ubåtarna, läkarna ute på fält, tyskarna som levde med propagandan, ättlingar till nazisterna eller från Hitlers innersta krets. 

(Privat foto)

(Privat foto)

När jag gick sista året på gymnasiet åkte jag och några från klassen på en resa till Berlin där vi bland annat besökte koncentrationslägret Sachsenhausen. Att besöka en av de platserna som jag läst om sen jag var 10 år var bland de underligaste jag varit med om. Allting blev så verkligt. Ugnarna jag tidigare bara sett på bilder fanns nu där mitt framför mig. Mina klasskamrater tyckte nog jag var jobbig när jag var tvungen att läsa på varenda liten skylt vid föremålen i museedelen. Jag kunde inte sluta läsa. Ändå kunde jag inte visa min sorg när jag var där, det blev för verkligt. Innan mitt besök var mitt intresse för andra världskriget mer ytligt, efter besöket kröp det in under skinnet. Jag vill veta mer.

Men jag vill än en gång förtydliga att detta intresse inte handlar om några som helst främlingsfientliga åsikter!
_____________________________________________________________

Translation
There is a time , a subject , a history that gets my eyes open wide . A time that you , apparently , still do not get to talk about.

I remember the first time I felt the embers burn , I was 10 years old. It started with a book, a children's book I borrowed from the library in school. The book was about a Danish girl who helped her Jewish friend to escape the Nazis. I was never interested in reading before I found this book, so I read it three times, but in secret so nobody would think I was weird. It was not because the book was exciting, well written or had interesting characters . It was the topic that interested me and I could not think of the idea that there could be more books about the same subject .
I can not put into words why I found it so interesting, to me it's just a passion that has been burning for 10 years and I do not know where it came from. It doesn't seems like there are many who understands my interest for concentration camps and manipulation methods , which is perfectly understandable. Sometimes I think there is something wrong with me. 

Whenever I open my mouth and talk about my strange fascination people thinks one step further and turn my interest to a political opinion. Direct when starts to talk about my interest, World War II, the gazes begins to wander the room. " Can you really be interested in such a horrible time ? " Or worse " There is something hidden behind it. " At a time like this with neo-Nazis marching on our streets and xenophobic parties climbing in the politics , it is no wonder if people are suspicious but should they not be more suspicious of those who do not know anything about the history rather than those who are familiar with it? It's not that I feel any kind of sympathy for the Nazis , more compassion for all those who were involved. How could you manipulate an entire nation to such inhumane behavior? It's just that I'm so fascinated by . Also,  to see the history from a different angle. The boys who worked in the submarines , the doctors in the fields, the Germans who lived with propaganda , descendants of Nazis or Hitler's inner circle.

The two last pictures is from my trip to Berlin with my class a couple of years ago. We went to Sachsenhausen.

But once again, I want to clarify that this interest is not about any xenophobic opinions!

X X X
Caroline

måndag 13 januari 2014

Du är den ende som hemligen ser mig.


Här ser ni den ljuvaste blomman som finns på denna jord, min kära donna Wilma!
Wilma och jag möttes första gången på en konsert, hon bjöd mig på vodka i en mugg hon snott från McDonalds och jag blev förälskad direkt. Dagen efter hittar jag henne på MSN (det var sååå länge sedan) och på kvällen träffades vi bakom en möbelfabrik i Katrineholm där vi skapade en lägereld som vi satt runt och grillade gifflar och tjuvrökte. Sen den dagen har vi varit som Hasse och Tage, Simon och Garfunkel, äkta makar... you name it! Vi började samtidigt på gymnasiet i Norrköping, fast än hon är lite äldre än mig. Ibland har det gått flera månader innan vi setts och ibland kan vi inte vara ifrån varandra mer än en vecka, men varje gång vi ses är det som att tid inte funnits. Hon var faktiskt den enda, ja den enda, som jag fick med mig från Norrköping från min vänskapskrets. Det bästa jag vet är att sitta i Wilmas stora soffa, kolla på någon realityserie på TLC och säga "Skickar du snuset". 
Hade vi inte varit så hetero och fallit för människor med snopp hade vi nog gift oss för länge sedan. 
Nu blev det lite cheesy, men fan vad jag älskar denna kvinna!





Translation
Here you see the sweetest flower who ever exist on this earth , my dear babe Wilma!
Wilma and I first met at a concert , she had vodka in a mug she had stole from McDonalds and I fell in love instantly. The day after I found her on MSN (it was soooo long ago) and in the evening we met behind a furniture factory in Katrineholm where we created a campfire as we sat around and grilled buns and smoked cigarettes. We went to high school in Norrköping but in different schools. Sometimes it has been months before we meet and sometimes we can not be apart for more than a week, but every time we meet , it's like time does not exist. She is actually the only one, yes the only one I got left from Norrköping. My favorite thing to do is to sit in Wilma's large sofa and watch some reality series on TLC.
Had we not been so straight and fallen for people with dicks we had get married a long time go.
Well, this is a bit cheesy but damn , I love this woman!  

X X X
Caroline

tisdag 7 januari 2014

Panikfrilla


Det händer allt mer sällan, men igår somnade jag med blött hår. Utan rullar i. 
Detta betyder att jag hade det tovigaste knullrufset när jag vaknade. Då är det ingen idé att försöka locka med locktång eller göra någon tjusig frisyr, det är bara att ge upp och trycka på sig en hatt. det är alltid när jag har en riktigt dålig hårdag som jag får komplimanger om mitt hår och frågor om hur jag gör det. Jag lägger en slinga här, en slinga där, pinnar, kammar, rullar och pinnar igen. Sen väljer jag ut en hatt som passar för dagens panikfrilla! 



Translation
I went to bed with wet hair yesterday. That wasn't a good idea. Always when I'm having a really bad hair day, I get compliments and questions about how I'm doing my hair. It's easy, you don't have to do anything speciall. Just put on a hat!


X X X
Caroline

fredag 3 januari 2014

Men så är man ingen morgonmänniska.


Jag är absolut ingen morgonmänniska. Helst ligger jag och drar mig minst en timme, småsover lite, funderar över livet eller drar igång en film på datorn medans jag vaknar till. Sen vill jag duka upp ett fint frukostbord och dra igång LP-spelaren och lyssna lite på Lill Lindfors. Sen vill jag bara sitta där i köket och doppa smörgåsen i teet/kaffet/chokladen i bara morgonrock. Ingen press, ingen stress. Bara jag och min morgon. 
Men, så är man ju kvällsmänniska och somnar inte för ens klockan 3.00 så att vakna vacker och ljuv med ett glatt humör hör ju inte till vardagen. Men idag var det en sån dag. 





Translation
I wish I was a morning person. Then I could wake up early, stay in bed for a hour before I make my self a big and nice breakfast. Then I could just sit there in my kitchen, surrounded by the music and my calm. But I'm an evening person so I don't fall asleep until 03.00 in the night. Then it's hard to wake up every morning, calm and satisfied. But this morning I was a morning person.

X X X
Caroline

torsdag 2 januari 2014

Kokkaffe med mycket grädde


Även fast än jag nu är 20 år och anser att  jag är vuxen så vill min familj fortfarande gärna ha en önskelista när julen nalkas. En av de sakerna jag önskade mig var en riktig kaffepanna så jag kan brygga riktigt kokkaffe! Har man ett litet kök får man inte plats med en kaffebryggare och eftersom att jag inte är så kaffeberoende har jag inget jätte  behov av en heller. Ska det vara kaffe så ska det vara riktigt kaffe, inget blask. När jag öppnade ett paket i brunt papper och grävde fram denna underbara kaffepanna från min moster kändes det som att jag inte behövde öppna nå mer paket. Kaffepannan från 30-talet är från företaget Kockums som tillverkade mycket husgeråd  i emalj. Har även en hink från detta företag som jag använder som papperskorg.  Idag köpte jag riktigt kokkaffe från Arvid Nordquist och var snabb med att byta ut snabbkaffet mot detta ljuvliga pulver. Riktigt kokkaffe med mycket grädde ska det vara, precis som hos gammelfarmor Sigrid! Tack så hemskt mycket Therese!




Translation
This was the best christmas gift I ever got! When I opened the gift with brown paper and found this coffee pot from my aunt, I couldn't stop smile.  Now I can make real coffee just as my great grandmother always does! Boiled coffee with a lot of cream, that's how I want it! This coffee pot is from the 30s and comes from the swedish company Kockums. 

X X X
Caroline

Jul i Hälsingland


Veckan innan julafton fick jag nog av storstadspulsen och tog bussen upp till Bollnäs för att slappna av och förhoppningsvis få lite julkänslor innan jag skulle åka hem och fira jul i Björkvik. Vintern hade inte kommit dit heller... 
Det spelar ingen roll hur mycket snö det är ute, julkänslan kommer alltid fram när det närmar sig julafton i mormors hus. Hans och jag högg granen och pyntade spisen med enris, vi lagade julmat och lyssnade på julmusik. När huset var pyntat och maten var uppäten kände jag nästan att jag var nöjd med julen. Jag har firat jul sen i November, jag började bli lite trött. Sen kom den riktiga Julaftonen och jag sov till klockan 11. 11??! På Julafton?! Ja, julen har tappat sin magi för mig.









Translation
No snow and tired from work.Before christmas I packed my bag and went up to my relatives in Hälsingland. The christmas spirit was all around me and my grandmother's house. Yet no snow but still so beautful! 

X X X
Caroline

onsdag 1 januari 2014

2013, allt du tog och allt du gav.


Året var 2013. Året då allting gick åt helvete och året då jag fick en ny chans.
I januari var jag arbetslös, bodde själv i Norrköping i min första lägenhet som jag bott i sen gymnasietiden. Hade för länge sedan tappat lusten till livet och allt det hade att erbjuda. Dagarna rullade förbi och varje dag var den samma. Ibland tänker jag tillbaka och inser att jag inte ångrar den tragiska situationen jag tillslut hamnade i. Hade ingenting hänt hade jag inte heller insett hur instängd och naiv jag var. Jag hade inte heller insett att mina så kallade vänner inte brydde sig så mycket om mig. Dom visade klart och tydligt att det fanns viktigare saker att bry sig om än min sorg och olycka. En fick man med sig, Kära Wilma. Jag hade ju drömmar, mål och förhoppningar men med tiden försvann dom helt och jag vandrade fram och tillbaka på gatorna i Norrköping i hopp om att möjligheterna skulle komma serverade på silverfat. Varför såg jag det inte tidigare? Det är inte för än man förlorar allting som man vet vad man har, det är så jävla sant!

I år har jag bott på soffor och madrasser, mitt liv har rymts i en resväska och efter tre flyttar fick jag äntligen ett "eget" boende. Jag har fått chansen att åka till Turkiet i 10 dagar, jag har jobbat som lärarvikarie åt kanske världens jobbigaste ungar, jag har fått massa nya vänner och lärt mig vilka som verkligen brytt sig om mig. Jag har lärt mig dansa, nakenbadat mitt i natten i månskenet,  klättrar på tak mitt i staden och hånglat upp Stockholm precis som planerat och allt detta med min älskade familj som stöd.


2013 var året då allting togs ifrån mig, allting jag trott på och lögnen jag levt en sån lång tid. Det har varit det sämsta året i hela mitt korta liv, ett riktigt jävla skitår där allting bara gick åt helvete för mig och för alla runt omkring, men det var ju också året då jag fick en andra chans att följa mina drömmar och bli den personen som jag alltid trott mig vara. Jag är precis där jag vill vara, omgiven av dom människorna som får mig att må bra och jag har äntligen kommit vidare i livet. Jag är så tacksam. Så tack 2013 för att du tog allt jag hade och gav mig livet tillbaka.

Translation
2013, what a shitty year. In the beginning of the year I lived in Norrköping in the same apartment I lived in during my school time. No work, no hope, no life. I don't feel pity for myself for ending up in that tragical situation, I'm glad that it made me realize that I was living in a fog. Stockholm gave me my life back. I've now realized what a pathetic life I had and that my so called friends in Norrköping didn't really cared for me. They showed that there was more important  things to care about than my misfortune and sorrow. Now I have friends who cares about me, I still got my beloved family by my side and I have jobs that makes me feel important and needed. I have nothing to complain about. 2013 was the year who took everything from me and gave me my life back. Thank you!

X X X
Caroline